Debatt: Mitt arbete är mindre coolt – men jag förtjänar respekt

Det bemötande du gav mig idag var så kränkande så jag blev ledsen och skämdes, skriver en sjuksköterska till en kollega.

Till dig som kom med ambulansen.

Mitt arbete är inte lika coolt som ditt. Inte lika adrenalinfyllt. I folkets ögon inte lika samhällsbärande, inte lika svårt.

Jag får inte gratis mat på gallerian. Ingen unge ser upp till mina pyjamas kläder och kommunjacka.

Mina patienter är för det mesta multisjuka äldre. Jag åker i en liten hybridbil.

Jag möter oftast demens och oro, svamp i ljumskarna, dosetter att dela, katetrar, sondvällingar, och sår, undersköterskor som behöver vägledning, jag ger vaccin, tar blodprov. Inga dramatiska trafikolyckor. Inga häftiga slagsmål.

Du må vara en bättre sjuksköterska än mig. Du mår vara mer kunnig, mer kompetent, mer vältränad. Det får du, alla dagar.

Men när man ringer för att man av magkänsla gjort ett tillsyn och hittat en person liggandes på golvet, huvudet som blöder efter en smäll, då är det inte konstigt att jag ringer dig.

Och det bemötande du gav mig idag, och du gav personen i frågan idag, var så kränkande så jag blev ledsen och skämdes.

Du har varit på adressen förut förstod jag. Du tyckte förmodligen att det inte var märkvärdigt. Som med historian om ”vargen kommer”. Inte här igen! Det är ju samma sak igen!

Jag har också varit på adressen förut. Ibland flera gånger samma dag. Som idag.

Du må vara en bättre människa än mig. Det får du, alla dagar. Men det skadar inte att bemöta mig med vänlighet och respekt. Att lyssna på det jag har att berätta. Att inte avfärda mig och min kollega med ironiska passningar.

Nu fick personen i frågan den hjälp den behövde. Och i tid, tack vare oss tillsammans. Jag önskar att du tar dig tid att fundera lite över dina värderingar, ditt människosyn. Jag är en enkel sjuksköterska i hemsjukvården. Har ingen cool bil.

En kollega och medmänniska